min jobbiga borderlin, MEN.......

Min lilla jobbiga borderline..... Min borderline har blivit bättre. eller ska man kanske säga att jag har blivit i min sjukdom? För det är ju just det är... en sjukdom Men visst är det kämpigt många gånger. Jag skulle ljuga om jag skulle säga att jag inte är rädd. Jag är livrädd varje dag. Men jag ser ljuset i tunneln. Mitt liv handlar just nu om att bli frisk. Och frisk ska jag bli. Tänker inte fega ut eller hoppa av min dbt. Dbtn är det bästa som har hänt mej. Att jag äntligen får hjälp. Jag längtar till varje måndag och varje fredag då det är dbt.
Visst har jag mörka tankar och negativa känslor om mej själv och dom tänker jag inte ens gå in på då jag vet att allt det jag fick höra när jag va liten inte är sant. Men det är svårt. Jag säger högt i mitt huvudet: jag är värd det bästa och jag duger som jag är!! Jag duger som jag är!
Min rädsla är stark så det nästan äter upp mej. Men jag tänker vinna. Min borderline ska inte förstöra mera och få kontrollera mej och mitt liv längre. Jag vill vara lycklig och jag vill bli frisk! Vill inte leva såhär längre. Men jag har börjat min resa mot min tillfrisknande.
 Svara
Användare

Svar: min jobbiga borderlin, MEN.......

Hej

Jag kan bara säga,lycka till med din resa. Jag som anhörig till en fru som har fått BL så kan jag förstå med ord hur ni känner. Som anhörig är det riktigt jobbigt att veta hur man ska stötta på rätt sätt. Då tänker jag på några saker jag har läst.

Det är som att fånga en hal fisk med sina bara händer,med en ögon bindel under ett kraftigt regnoväder

Att vara anhörig och försöker fylla detta tomrum är ungefär som att fylla Grand Canyon med en vattenpistol. Den enda skillnaden är att Grand Canyon faktiskt har en botten.

Men jag kämpar på och tänker inte ge upp.
Svara
Användare

Svar: min jobbiga borderlin, MEN.......

Skönt att höra! Lycka till! (:
Svara