Användare

Borderline ? Jag vet inte !

Har precis börjat gå till Psykiatrin för att göra ett bedömningssamtal om jag har Borderline. Vissa saker passar in på mig och vissa saker inte, det som mest stör mig nu är att jag nu har låst in mig på att borderline är min sjukdom att om någon säger att jag inte har det så kommer jag gå i taket.

Jag har väldiga problem med att gå in i relationer för att jag är rädd för att bli sårad eller att han kommer lämna mig för någon bättre och jag klarar heller inte av att ta emot närheten en kille kan ge mig. Jag ryggar undan så fort jag bara kan så fort jag får en obehaglig känsla av killen även om jag inte vill.

Jag har otroliga humörsvängningar och ser saker i mestadels svart och vitt. Jag har en ilska emot mig själv som jag inte alltid förstår mig på själv och kan få känslan av att jag blir förföljd av någon. Jag skadar mig själv ganska ofta och har det som ett straff och för att få ur mig alla överflödiga känslorna som jag bär på inombords. Och som ett plus i kanten så vet jag heller inte vem jag är, men det kanske man inte skall göra när man är 19 år ? Har levt i en familj med alkoholproblem och vet då heller inte mitt öde med livet.

Det jag då undrar är hur fan skall jag kunna hantera att jag kanske inte har borderline när dom flesta sköterskorna har sagt att det lutar mot Bordeline? Inte så konstigt att jag fastnat vid det om jag alltid har fått höra att det låter som det jag har ! Är det någon som har ett bra tips ?
 Svara
Användare

Svar: Borderline ? Jag vet inte !

Jag forstod inte vad det var med mig. Trodde "bara" Att jag var taumatiserad av min jobbiga uppvaxt . Foraldrar med alcohol och drog missbruk och en foralder med psykos i 10 ar.
Jag borjade traffa en psykolog for nagra manader sen.
Jay fragde henne efter forsta traffen vad hon trodde jag har for problem. Hon sa direkt borderline. Har man det ar det tydligen valdigt uppenbart.
Fast hon sa samtidigt att hon inte vill att jag hanger upp mig pa detta begrepp for da kanske man bara sluta anstranga sig for att falla tillbaka pa detta.

Fast jag forstar samtidigt att du vill ha ngt kink retreat forklaring pa ditt beteende , det ville jag.
det hjalper kanske . Fast vi maste forsoka hitta det bra i oss ocksa <3
Svara
Användare

Svar: Borderline ? Jag vet inte !

Konkret *
Svara
Användare

Svar: Borderline ? Jag vet inte !

Det är ingen poäng att bli klassad i en grupp "borderline" om det inte gör någon skillnad när det gäller behandling. Då blir Du ju inte behandlad som en individ..och det finns vad jag vet ingen medicinbehandling för "borderline". Så då ska du ju ändå gå på gruppbehandling eller prata med psykolog och då är det väl bättre att göra utan "etikett" (vad jag förstår, så är väl utredning viktig för att se att det inte går att medicinbehandla för t ex bipolär sjukdom eller vuxen ADHD, eller generaliserad ångest eller panikångest eller depression).
Svara
Användare

Svar: Svar: Borderline ? Jag vet inte !

Det är ingen poäng att bli klassad i en grupp "borderline" om det inte gör någon skillnad när det gäller behandling. Då blir Du ju inte behandlad som en individ..och det finns vad jag vet ingen medicinbehandling för "borderline". Så då ska du ju ändå gå på gruppbehandling eller prata med psykolog och då är det väl bättre att göra utan "etikett" (vad jag förstår, så är väl utredning viktig för att se att det inte går att medicinbehandla för t ex bipolär sjukdom eller vuxen ADHD, eller generaliserad ångest eller panikångest eller depression).
Fast för mig är det viktigt att få reda på vad mitt beteende är. Jag förstår ingenting som händer inom mig och det om något är frustrerande, därför vill jag ha ett klokt svar och gärna en diagnos om det går som ger mig en orsak till varför jag är såhär. Jag vet att man inte kan få en viss medicinering om man har borderline och jag vet också att dbt'n och kbt'n är nästintill lika förutom att dbt'n så hjälper dom en också med självskadandet och för specifika fall inom borderline.
Svara
Användare

Svar: Borderline ? Jag vet inte !

Det kan vara oerhört viktigt att få ett namn på varför man har den problematiken man har, för att lasta av en liten del av den enorma skuldbördan som alla med psykisk diagnos kånkar runt på. Det flesta av oss har genomlidit trauman, borderline är i mångt och mycket ett resultat av detta och ingenting vi valt för att vara besvärliga, manipulativa eller onda. Vi lider, helt enkelt. Insikten är en stor hjälp om man väljer att ta det till sig och jobba för att förändra sig själv - man kommer att vara känslomänniska livet ut men det GÅR att leva ett gott liv trots och även på grund av det. Besvären kan avta med ålder och livssituation i övrigt, det är inte frågan om att stämpla, trycka till eller klassa någon - Borderline är en verklighet för tusentals människor i Sverige, det måste uppmärksammas, pratas om, inte tystas ner eller stigmatiseras vidare. Skam- och skuldbeläggningen leder till negativa spiraler där känslan av att vara missförstådd och annorlunda (ie dålig) lätt eskalerar; "Om jag inte förstår mig själv och andra inte förstår mig, dessutom föraktar mig och är rädda för mig, hur ska jag DÅ kunna leva med mig själv - vem fan jag än nu är?" Frustration är bara förnamnet. Kan tipsa om boken The Borderline Personality Disorder Survival Guide av Alex L Chapman.
Svara
Användare

Svar: Borderline ? Jag vet inte !

Även om du inte får diagnosen så är det väl ganska säkert att säga att du har många drag av den sjukdomen. Och om du har en diagnos så skiljer det ändå mycket från person till person hur den ter sig och ger ändå inte riktigt några svar på vem du är eller varför du är som du är. Det är aldrig så enkelt. Jag tror att med samtal och stöd så kommer du nog att förstå dig själv lite bättre. (Med eller utan diagnos!)
Svara