Jag är en tjej på 22 år. När jag var yngre tänkte jag aldrig på min vikt så extremt som många andra yngre tjejer gör utan detta kom senare i livet. När jag slutade på gymnasiet vägde jag 69 kg och jag var då 167 cm och under ett år tappade jag 17 kg, jag vet inte ens hur det gick till utan jag rasade i vikt och landade på 51-52 kg.
Nu kommer mitt problem, jag låg på cirka 52 kg ganska länge under cirka 2 år, sen började jag sakta lägga på mig något kg varje månad. När jag en dag stod på vågen och plötsligt vägde 56 kg så kunde jag inte hålla tillbaka tårarna. Jag blev helt förstörd och sen den dagen har jag utvecklat någon typ av ångest.
Senaste 6 månaderna är dem som har varit värst, varenda dag vaknar jag upp och tittar mig i spegeln och börjar gråta igen. Jag tänker ofta på vad jag äter, ett tag innan sommaren nu kämpade jag på gymmet i 2 månader, jag var där varenda dag och tränade och åt som man ska göra till den mängden jag tränade, men när jag sedan stod på vågen och hade ökat 2 kg, vilket både jag och min sambo tror är muskler (jag ser själv stor skillnad i kroppen), men jag klarar inte av att vågen visar för mycket. Nu harjag slutat träna och i samband med det slutat äta. I förra veckan fick jag höra från en kollega att jag såg sjuk ut, som att jag har anorexia. Och nu kommer det sjuka, det gjorde mig så glad att få höra det. Jag blev så lycklig och jag kan inte sluta tänka på det. Han startade något som jag själv vet att jag kommer ha svårt att ta mig ur. Vanligtvis äter jag cirka 3 dagar i veckan, de dagar jag äter så äter jag små mängder oftast bara en gång om dagen, men jag kompletterar ibland med godis eftersom det är det bästa jag vet. Men varje gång jag stoppar något i munnen, så får jag sån ångest. Jag blir så ledsen, jag kan dricka ett glas vatten och få ångest över det.
Vad är det för fel på mig? Är det ångesten? Är det anorexia som folk tror?
Jag vill höra fler folk säga att jag är sjukligt smal för att bli nöjd psykiskt.
Vad ska jag göra? Jag väger idag 58 kg, jag vill ligga på 50 och jag är på väg ned. Jag vet inte vad jag ska göra.