Användare

Levt med ätstörningar länge - nu VILL jag bli frisk!

Hej,

Mitt namn är Alice och jag fyllde nyligen 21 år. Har sedan 17 års ålder haft problematik gällande min psykiska hälsa vilket i sin tur drabbat mig med ätstörning.

Jag har verkligen mått dåligt i perioder av min ätstörning, vissa tillfällen i livet har den varit lättare att hantera det i vardagen men vid flera tillfällen har min vardag, familj och min personlighet blivit illa drabbad. Det började med att jag inte åt alls till att jag startade hetsäta och jag har i två års tid varit drabbad av bullemi. Det värsta är att det bara bli värre och värre trots att jag varit i kontakt med en mängd olika psykologer.

Jag har varit i kontakt med min vårdcentral där jag samtalade med en psykolog. När jag en dag gjorde ett självmordsförsök kom jag i kontakt med vuxenpsyk på sjukhuset och sedan blev jag skickad till en anorexi- och bullemiklinik. Jag är väldigt duktig på att gömma undan hur dåligt jag mår när jag väl är i kontakt/samtal med specialister vilket får dem att tro att jag inte mår så dåligt/blivit bättre. Det gör att de "friskförklarar" mig och vår samtalskontakt avslutas. Detta har skett med alla jag varit i kontakt med. Vi startar samtalen med att jag mår riktigt dåligt, sedan skapar vi alldeles för snabbt en god relation och jag kan sitta och prata med dom som om att allt är frid och fröjd vilket det egentligen inte är. De skriver av mig och jag står helt plötsligt på egna ben och jag faller alltid tillbaka till ruta ett.

Nu är jag 21 år, har varit tvungen att hoppa av studierna redan efter 1 månads tid då jag inte klarade av att varken bo själv eller studera pga min ätstörning. Jag har sedan studenten arbetat mer än 100% för att vara duktiga flickan men för varje dag som gått har jag bara blivit sämre och sämre både psykiskt och fysiskt. Bullemin har tagit över hela mitt liv. Idag, är jag arbetslös, studerar inte, bor hemma hos min farmor och farfar, orkar inte ens ta mig igenom vardagen som inte ens innehåller några måsten. Vad ska jag göra, känner att jag inte hittar den hjälpen jag behöver någonstans. Jag orkar inte mer, jag hatar att säga det men orkar knappt ta mig upp ur sängen. Skäms. Det sista jag vill vara är lat. Känns som jag kommit in i en sådan djup depression att jag inte ser någon utväg. Speciellt inte hur jag ska kunna bli frisk från min ätstörning. Snälla, vart ska jag vända mig?

, Alice A
 Svara
Användare

Svar: Levt med ätstörningar länge - nu VILL jag bli frisk!

Hej Alice,

Har du fått hjälp? Mår du bättre?

Jag har haft ätstörning i flera år av mitt liv. Men har blivit fri från det. Så det går jag lovar.
Behöver du fortfarande hjälp så skriv så är jag mer än gärna med och stöttar och ger tips!

Vänligen
Camilla
Svara
Användare

Svar: Levt med ätstörningar länge - nu VILL jag bli frisk!

Hej Camilla,

Längesedan jag skrev mitt inlägg, mycket har hänt sedan dess. Efter tålmodigt väntande fick jag äntligen återuppta kontakten med anorexi och bullemikliniken. I slutet av januari började jag min så kallade behandling, för att bli frisk.

Oj vilken jobbig process att gå igenom! Varje vecka följer vi upp samtalen och stegvis tar vi oss igenom olika "steg" för att bli frisk. Det är så fantastiskt samtidigt som det är så plågande, svårt att ta sig igenom.

Faktiskt tycker jag idag, tre veckor in i behandlingen, att det är tuffare att se ljust på tillvaron. Svårt att se att jag ska klara mig hur det här, innan jag förstod att det skulle vara så tufft hade jag ett större hopp. Men det kanske ska vara tufft...

Mitt störta problem nu är att jag under så många år levt med att tänka mat,drömma om mat, planera mat, INTE äta mat för att sedan hetsäta mat, och framförallt låtit min lycka kopplas med "matkontroll". Nu helt plötsligt ska jag äta oftare, dokumentera allt matintag och det värsta av allt... öka i vikt. Varje dag känner jag hur kroppen lägger på sig mer och mer. Svårt att inte känna att jag har kontroll.

Camilla, du sa att du hade blivit frisk. Kan du se tillbaka och tänka, vad höll jag på med? Har jag gått miste om det här fantastiska? Kan det komma en dag för mig då jag inte ser på mat som jag gör idag??

Mvh Alice
Så tacksam för att du ville svara
Svara