Användare

Att komma ut med sin bulimi

Efter många år, många tårar och mycket ångest, bestämde jag mig för att det är dax att komma ut, det är dax att söka hjälp. Jag har aldrig riktigt någonsin pratat om att jag är bulimiker. Att jag vet hur ångesten känns när du står framlutad över toaletten och spyr ut ditt självhat.

När jag tog kölappen på vårdcentralen så klappade mitt hjärta så hårt så svetten nästan rann, hur jag så ångestfylld stammade fram i luckan att jag måste få hjälp. Hur jag ville springa ut och ångra allt, för att det är så svårt att uttala orden. "Jag är bulimiker", högt inför någon annan människa. Sen se de totalt förvånade blickarna som inte har någon aning om var jag egentligen ska vända mig, men som vill hjälpa.

Jag har varit totalt ensam i min sjukdom. Ingen har vetat vad som hänt bakom min dörr, vad som rört sig i mitt huvud. Vad jag känt inför mig själv har varit en total hemlighet. Att berätta det här för min närmaste vän krävde otroligt mycket mod. Och jag såg och förstod att hon visste ingenting, hon förstod knappt vad jag pratade om. "Men det här har du väl inte haft så länge, du spyr väl inte?". "Jag har haft det här i många år. Och spyr, ja, det gör jag". Jag förstår att det kommer ta tid för henne att ta in det här. För det är en sån djup hemlighet och ingen har egentligen vetat vad jag har gjort. Jag har haft år med mig själv där jag trott att jag kan vinna över det här, och jag vet att det inte är sant. För på något sätt hittar den hela tiden tillbaka till mig. Känslan av att livet först börjar när dom där kilona försvunnit, att jag inte kan fara på den där festen och träffa människor jag inte sett på många år, för att jag gått upp i vikt, att min eviga karusell av svält, självhat och hetsätning och kräkningar inte tar slut.

Trots att jag nästan grät i kassan på vårdcentralen, så har jag valt att det måste sluta. Jag måste börja leva och våga acceptera att det här större än vad jag klarar av ensam, och att jag vill vinna över min sjukdom.

/ K
 Svara
Användare

Svar: Att komma ut med sin bulimi

Så modigt! Så bra att du sökte hjälp - jag hoppas att du får den hjälp du behöver. Kan tipsa dig om Frisk & Fri som har stödmöten och mentorer och annat. Du är inte ensam och du behöver verkligen inte skämmas, fast jag vet att det känns så. Kämpa på! <3
Svara
 

 

cron