från Bulimi.se

Artikel: Så blir du frisk

"Alla behandlingar ser olika ut men en bulimiker måste i alla behandlingar sluta spy och sluta hetsäta för att kunna bli frisk." Läs hela artikeln
 Svara
Kritisk
Gäst

Va?

"Bulimiker är ofta säkra på att vanlig mat leder till övervikt, och det är överviktiga som de är rädda för att bli."

Jag är bulimiker. Och jag tror inte för ett öre att det ni kallar "vanlig" mat leder till övervikt. Andra äter ju "vanlig" mat och håller sig normalviktiga. Skitsnack. Problemet ligger istället hos många, enligt min uppfattning, i att man föreställer sig att kalorisnål mat (dvs inte röd mjölk och Bregott) hjälper till att gå ner i vikt/hålla vikten. Den kalorisnåla maten är ett medel att nå dit man vill, därför undviker man den kaloririka maten till varje pris.

Sedan är nog de flesta är nog inte i huvudsak rädda att bli överviktig, utan rädda för att gå upp i vikt över huvud taget. Det är min uppfattning, som eventuellt inte stämmer.

Sedan.... Jag förstår att ni menar att det är viktigt att man som bulimiker inser att man kan äta det man är mest rädd för (ex Bregott, röd mjölk) utan att någon katastrof sker. Men det gör det inte till "vanlig" mat...
Svara
Orolig
Gäst

Behålla vikt men ändå få "synda"

Jag är anhörig och har märkt att min vän äter sk vanlig mat men åxå glass, läsk o chips. Inte i några vansinniga mängder. Han går sen in och spyr upp maten. Har han inte ätit glass etc spyr han inte, verkar det som.
Svara
Elin
Gäst

Inte alltid vikthets?

Jag har börjat spy igen och upplever inte att det är en rädsla för att bli tjock som motiverar mig, utan snarare känslan av att faktiskt spy. Det är en lättnad på ett helt sjukt sätt. Jag förstår att jag uppenbarligen är helt onormal, efter att ha läst denna artikel. Men jag är nöjd med min kropp, är bara inne i en jävligt tuff situation i livet och mår på ett sätt jag inte klarar av att hantera. Att vara hungrig och träna väldigt mycket känns som sätt att hantera vardagen, men också att hetsäta och spy. Det är i alla fall något som jag klarar av och har någon slags kontroll över, just nu i vart fall. Jag är inte intresserad av att gå ner i vikt och jag är inte rädd för olika slags mat eller allt vad som står i artikeln, för mig handlar det enbart om att ha något i min omgivning som jag känner att jag kan kontrollera. Jag behöver känna att jag får utlopp för allt jag känner och jag måste kunna lägga min koncentration på något för annars kommer jag inte att kunna fungera överhuvudtaget. Detta har inte att göra med något hälsoideal för mig. Om jag skulle försöka hitta hjälp så handlar min hjälp överhuvudtaget inte om maten, för det har aldrig varit maten, träningen, att spy...osv, som är problemet. Problemet är att mitt liv är upp och ner och att jag inte har någon känsla av kontroll i allt som händer mig och att jag är i så stort behov att få känna att jag kan bestämma över något, att jag skiter i att mina tänder fräter och kroppen gör ont (av hunger, träningsvärk, i magen pga typ magsyra eller nåt..) Det är bara skönt att det gör ont för det får mig fokuserad på något annat för en stund. Har personen som skrivit artikeln själv lidit av bulimi eller är det någon som läst om det?
Ingen runt mig vet om detta och även om jag inte hållit på med det på cirka 3 år så är detta det första som börjar efter en kris i mitt liv. Detta är för mig en slags copingstrategi och inte något mitt liv kretsar runt. Om inte något görs så är det ju säkert så att min liv kan börja kretsa kring kilon och millimeter igen, men att du löser bulimi med att "bara sluta spy" så skulle ingen vara bulimiker? Jag tror inte att jag är den enda där bulimin grundar sig i ett problem som egentligen inte alls har att göra med mat eller vikt. Hade det inte känts bra så hade ingen gjort det. Ätstörningar är en lösning på ett problem som tillslut blir sitt eget problem. Jag hade lika gärna kunnat ta droger eller börja snatta eller bli beroende av sex, spel eller alkohol eller vad som helst som hade fått mig att uppleva en känsla av makt och kontroll.
Svara
Användare

Svar: Artikel: Så blir du frisk

Instämmer till 100% Elin. Exakt så förhåller det sig för mig. Handlar inte om maten/vikten i sig, utan snarare ett sätt att kontrollera alt ägna sig åt något för att ignorera något annat okontrollerbart. Jag känner till min "ryggsäck" och förstår att det finns saker där som orsakat denna "flykt"/ förflyttning av fokus. Jag kan även skriva under på att jag lätt skulle kunna ta till alkohol/droger/annat missbruk - ibland önskar jag illavarslande nog att det var så. Livsmedel är dessvärre lättåtkomligt. Varför jag ibland önskar att jag missbrukade annat, har ju att göra med de fysiska åkommor som följer vid hetsätning/kräkningar.
Jag skriver detta svar eftersom detta är första gången jag läst något i ämnet som överensstämmer med min egen uppfattning/upplevelse. Tack för det. Detta är f ö första gången jag delar med mig av den.
För några år sedan lyckades jag dock under en period ta mig ur skiten (som jag kallar det) varpå jag talade om för mina föräldrar. Det var sjukt stort och svårt, för att inte säga i princip osannolikt, att göra. Skulle aldrig falla mig in att tala om för någon. Skammen är för stor. Skulle inte klara av att tala om för dem nu att jag sedan länge föll tillbaka i beteendet. Jag talar gärna om det senare, om/när jag kommit ur det. Jag vill inget hellre. Det är min högsta önskan. Jag är fullt medveten om att jag är värd ett liv utan missbruk, ett liv med en kropp som inte behöver stå ut med dessa påfrestningar.
Svara
 

 

cron