Användare

Hur arg får jag vara?

Bonusmamma till en missbrukare.
Efter ett par år då vi "stöttat" med att betala räkningar, ringa, fixa mat o tvätt samt ständig nattjour inkl körningar till psykakuten har vi nu sagt nej. Efter behandlingshem som inte lyckades eftersom hen åkte för vår skull (harframkommit i efterhand) har det bara gått rakt ner; skulder hos fogden, bostadslös, partner m än värre missbruk som "guide" in i livet som hemlös. Skulden läggs på oss och soc.

Jag, och övriga i familjen, går i en ständig oro. En ständig väntan på att något ska hända; allt frå det bästa till det absolut värsta. Min puls är på högvarv, kollar stndigt soc media, spanar i centrum, sover dåligt, hen finns i tankarna HELA TIDEN! Samtidigt har vi fler barn utan problem men som oxå mår skit - ibland vill jag strunta i hen och bara fokusera på oss så att vi överlever. Vill skälla som en bandhund och berätta hur dåligt vi mår, att vi bryr oss men kan inte hjälpa en som inte vill ha hjälp.
Grunden till missbruket är psykiskt mående och självskadebeteende där erbjuden hjälp inte tagits emot fullt ut, "kan inte prata med den". Jag har själv mått dåligt inkl suicidtankar och trodde jag skulle kunna vara ett stöd i att ta emot och använda hjälp. Blir så arg! Samtidigt den ständiga rädslan att trigga självskadebetendet så jag tiger... Vilket påverkar mitt mående, att inte få ut det jag tänker är inte bra; tryck över bröstet, hjärtklappning osv.
 Svara
 

 

cron