Användare

Gett upp mig själv

Jag är arg på min sambo väldigt ofta. Han gör inget som borde fp mig arg, han städar, gör oftast det jag ber om osv. Han ör ingen dålig kille som struntar i allt hemma, han vill flytta till hus och ha en familj , ber mig vara hemma mer och hjälpa till hemma. Så inge fel på honom egentligen..

Jag blir och känner mig irriterad så fort han använder en dålig tonart på det mesta han säger . Han "vågar" inte komma fram till mig och kramas /pussas , han frågar om något är fel och att vi inte rört varann på en hel vecka. Och att han vill, men gör det inte utan väntar på att jag ska börja mysa.

Han säger att jag är i mobilen hela tiden och eftersom att han inte vågar börja mysa sitter han tyst och frågar om jag e sur.
Jag tycker han e tråkig, spänd och spydig. Då brukar jag ta fram mobilen i soffan, så ja jag är inte bättre. Han får hundra meddelanden iofs hela tiden som han svarar på , men jag har unge rätt att klaga som sitter på mobilen själv ibland.

Jag känner mig så förbannad, nästan allt han gör. Och vill jag mysa vet jag att det bara är att börja först, men mitt huvud säger nej.. Jag känner mig inte så glad, vet inte varför men varje gång jag ser honom blir jag små irriterad, fast jag egentligen vill att allt är bra och mysigt..
Vem vill inte det.

Jag gör det så svårt för mig själv , har slutat ätit normalt fast jag väger 58 kg, 172 lång.. För att känna mig smal och hungern i magen känns bra. Jag flyr till stallet efter jobbet för det känns inte bra att vara hemma , vet inte varför.

Jag är en egoist som min sambo säger, gör bara det jag känner för, rider efter jobbet, är med mina syskon och städar inte mkt hemma, lagar inte mkt mat då jag inte äter på kvällar .

Nu står jag här, sambon har tröttnat och flytt till sina vänner hela helgen. Blivit arg och vill att jag ska växa upp och sluta bråka med honom. Hjälpa till hemma och sluta vara egoist och sur . Och ändå kan jag inte sluta vara arg å funderar på vad jag ska göra! Istället dricker jag vin så jag nästan spyr en natt själv, första natten i helgen som hab var borta kunde jag inte sova, var orolig och hade sån klump i magen.

Skrev o fråga när han skulle komma hem då han sa vid 12, klockan var efter tre. Han skrev att jag ska sluta tjafsa och växa upp. Han har rätt, istället skrev jag att jag inte kan lita på honom och vill han inte ha mig fick han säga det.

Vad är det för fel på mig??!!
Varför känns det så jobbigt att vara glad, säga att jag vill vara med honom, börja mysa varje gång och inse att han är någon man kan ha en framtid med?!
Jag blir så arg på mig själv, och då känner jag mig ännu mer tillbaka dragen. Skulle behöva någon som kan hjälpa mig..

Snälla
 Svara