Hej! Jag är 52 år, min kärlek är 46. Inga gemensamma barn. Bara vuxna barn.
Jag har ett förhållande med min underbara kvinna sedan 18 månader. Tyvärr rasar allt emellanåt. Kraftiga utbrott, enorm svartsjuka, okontrollbara svängningar och mer.
Jag har tvingats separerat pga situationen. Men min kärlek till henne är ofantligt stor. Råden jag får är allt ifrån spring iväg till lös problemen.
Enligt mig så finns det bara en väg att gå om vi skall kunna fungera i en relation-att hon går i behandling. Jag lyckades få till ett besök för henne då jag följde med, hon gick på ytterligare ett samtal ensam. Där behövde hon inte gå igen eftersom hon mådde ju så bra. Men var välkommen att höra av sig om hon blev ledsen igen.
Kan någon ge mig råd hur fortsätta?
Jag är helt trasig i själen men vill inget annat än att hon skall vara lycklig men jag orkar inte så här. Är det någon idé att reda upp detta?
Vh, Man i Sthlm