Användare

Bipolär (psykotiska inslag), social fobi, generaliserad ångest, misstänkt borderline

Hej

Detta är första inlägget jag skriver här då jag känner mig så ensam och i behov av att skriva av mig. Lider av Bipolär typ II, stora ångestproblem och misstänkt Borderline. Jag kan varken lita på mig själv eller kontrollera mig själv och känner mig så fruktansvärt less på livet, allting känns så extremt surrealistiskt och bissart och jag vet aldrig var jag har mig själv. Får flera depressionsskov varje år och när jag inte är deprimerad är jag antingen totalt tom och likgiltig eller totalt hyper och förstör min ekonomi då jag får för mig att jag kan göra exakt allting och det inte finns någon annan i hela världen som är så extremt bra på det "intresse" jag får för mig är min livs enda mening för tillfället. Just nu känner jag total hopplöshet inför framtiden, studierna lider och jag vill bara ligga i sängen hela dagarna.. Vet verkligen inte vad jag ska ta mig till med mig själv, jag vet redan att jag inte har någon framtid och att jag hela mitt liv kommer lida av min söndertrasade hjärna. Har även haft problem med droger, mest när jag är deprimerad eller likgiltig, känns hopplöst att ta hand om mig själv och sköter varken hygienen, sömnen, maten eller städningen..

Är väldigt ofta i kontakt med psyk och har just nu lamotrigin och Zyprexa utskrivet, har nyligen fått zyprexa utskrivet och har visst hopp om att det kanske gör saker lite bättre och att jag kan sova igen. Har tidigare fått anti-depressiva men dessa har triggat mani så får inte ta dem längre. Vill inte skriva ut allt för mycket information om mig själv då jag är väldigt paranoid och rädd för att människor och andra ska använda information mot mig.

Jag var bara tvungen att skriva av mig, vad gör man när livet känns så fruktansvärt hopplöst och mörkt..
 Svara
Användare

Svar: Bipolär (psykotiska inslag), social fobi, generaliserad ångest, misstänkt borderline

Hej, jag hittade detta eftersom jag sökte på saker jag själv upplever.

Jag tänker såhär, vissa har fått massa skit i de här livet, andra har fått ett lätt liv.
Man kan bara göra de bästa man kan utifrån sin egen utgångspunkt.

Lite som att stå ut o fortsätta försöka, en dag kommer vi att dö, då kommer vi hem igen, men tar man sitt liv är det som att fly, o då kommer man bara hamna i samma sak igen.

Jag hoppas du orkar, omge dig med bra människor, personer som inte pressar dig, som du känner dig avslappnad med.

för mig är de d bästa, va med lugna förstående människor. tyvärr är jag för de mesta ensam.
Svara
 

 

cron