Bipolär II + borderline, jobb och relationer i framtiden?

Hej,

jag är 29 år och har bipolär sjukdom typ 2 som jag har behövt inneliggande vård för x flera, kombinerad läkemedelsbehandling, ECT mm. Nu vill psykiatrin även utreda mig för borderline och sannolikt uppfyller jag kriterierna också för detta. Det här har utlöst någon sorts kris hos mig och jag mår väldigt dåligt. Jag har varit sjukskriven i ett år och känner mig väldigt osäker på min framtid. Jag utbildade mig till mitt drömyrke som kräver ett stort ansvar, och jag är nu rädd att jag inte kommer klara av det.
Jag är inställd på att behöva jobba deltid, men kanske måste jag byta inriktning. Jag är utbildad till att jobba med och hjälpa människor, och andra verkar insinuera att jag kanske inte kommer orka med/ klara av det. :-( Det sårar mig väldigt mycket.

Jag är i nuläget väldigt ensam och jag är rädd för att inte kunna ha några bra relationer i framtiden. Jag vågar knappt försöka träffa människor efter det här beskedet och har tappat framtidshopp :-( Jag drömmer om en långvarig kärleksrelation, men känner stor misstro till det nu. :-(

Jag undrar om det finns någon med samma diagnoser som vill dela med sig av hur livet ser ut för er vad gäller jobb och relationer. Jag antar att symtombilden kan skilja sig (kanske väldigt) mycket från person till person, men jag hade ändå velat höra:
Kan ni jobba med det ni vill? Om ni jobbar, hur mycket orkar ni jobba? Har ni jobb där ni orkar bemöta och ta hand om andra människor, eller är det för jobbigt? Har ni bra och stabila relationer? Har ni långvariga kärleksrelationer? Hur mycket hjälp behöver ni från vården?

Min behandlare är på semester och jag känner en stor oro över allt det här :-( :-(
Tacksam för all hjälp <3 /A
 Svara
Användare

Svar: Bipolär II + borderline, jobb och relationer i framtiden?

Hej,

Jag har också fått flera diagnoser så jag vet nog exakt hur du känner dig. Om du vill kan vi prata utanför forumet, mejla tex. Jag har fått diagnoserna, Anorexia, Major Depression och borderline.

Hang in there, I do
Svara
Användare

Svar: Bipolär II + borderline, jobb och relationer i framtiden?

Det finns absolut hopp. För runt 7 år sedan låg jag på sjukhus 11 gånger på ett och samma år, både frivilligt och under LPT, upp mot en månad de gånger jag var där som längst och några kortare inläggningar. De sade att jag har bipolär 1, anorexia och en ångeststörning. De sade också att jag hade drag av borderline och jag fick fylla i pappren flera gånger men uppfyllde nog inte riktigt kriterierna för jag fick aldrig diagnosen. Läkarna var ganska tydliga med att jag skulle vara sjuk hela mitt liv och att jag inte skulle ha några större förhoppningar om att någonsin arbeta, eller ha ett fungerande normalt liv överhuvudtaget. Idag är jag gift sedan flera år tillbaka, har ett barn, jobbar deltid hemifrån. Jag har ett depressivt skov varje vinter, men inga manier. DBT fungerade väldigt bra för mig och är en av de saker som hjälpte mig till ett fungerande liv.
Svara
Användare

Svar: Bipolär II + borderline, jobb och relationer i framtiden?

Jag har också 29, har bipolär 2 och haft (eller i alla fall varit diagnosticerad med) borderline. Varit inlagd på avd sammanlagd ett par år + behandlingshem. Hade tidigare svår anorexi och svårt självskadebeteende. På grund av min gedigna psykhistoria har jag inte hunnit jobba något alls, och nu, sedan jag fick min bipolära diagnos, jobbar vi på att hitta bra mediciner.

Saken är att när jag fått min hjärnkemi att funka vill jag gärna jobba med att hjälpa människor. Det är det enda yrke jag kan tänka mig, som jag skulle känna motivation att orka med. Jag vill jobba på psyk med människor som går igenom det som jag gått igenom tidigare (tex. ätstörning). Vill visa att man kan må bättre, ta sig ut på andra sidan och ge den vård som jag önskar att jag hade fått. Jag tror att vi som varit/är sjuka är de som är bäst på att hjälpa människor. Visst litar man mer på vad en f d ätstörd person säger om tillfrisknande än en snorkig, stressad ssk som inte vet vad hon pratar om?

Angående vad man orkar med är ju detta väldigt individuellt. Jag tror inte att själva jobbet skulle bli för tungt för mig, trots att alla säger att man måste ha starkt psyke osv - tvärtom tror jag att det är mycket enklare för mig att jobba med att hjälpa andra inom ett område jag känner till. Att gå ut och vara kassörska, lärare, sekreterare eller byggarbetare hade varit mycket större påfrestning för mig, för där hade jag varit som en ovetandes rädd kanin och haft 0 motivation. Som sagt, VAD man känner att man orkar jobba med kan bara du veta.
Sedan HUR MYCKET man orkar jobba, är en annan sak. Jag satsar på 25-50%, och naturligtvis börja i snigeltakt på 5-10%. Detta är som sagt inte aktuellt förrän min hjärna fått rätt kemisk balans.

Men mitt tips är att strunta i andra som försöker begränsa dig - du är vuxen nog att bestämma i ditt liv. Be de att stötta dig istället så att du faktiskt orkar genomföra det. Om det blir för jobbigt får du ju ta det då, men ändra inte på dina drömmar bara för att du är sjuk. Det enda vi bipolära inte ska jobba med är nattarbete, vi måste ju ha tydliga rutiner med mat och sömn för att hålla oss på mattan. Men annars - bli president eller städare, vad du vill - det är ditt liv!
Svara
Användare

Svar: Bipolär II + borderline, jobb och relationer i framtiden?

Låter bra.
Jag är inne på samma sak.
Haft anorexi under tonåren, är nu snart 27, legitimerad ssk, jobbat i 4 år men aldrig inom psyk.
Ska på intervju i veckan på en allmänpsykiatrisk avdelning som behandlar bl a borderline, depression osv.
Bara kör!!
Jag har alltid haft en dragning att vilja hjälpa "likasinnade" ;)
Kärlek till dig, och lycka till!
Svara

Svar: Bipolär II + borderline, jobb och relationer i framtiden?

Hej! jag är under utredning för Borderline och bipolär 2, har dock ingen diagnos på ett papper än. Det spelar mindre roll, jag är som jag är eller hur?

Jag vill bara säga att du ska inte inbilla dig att det här är slutet på karriär och relationer. Det här är faktiskt början! Alla problem som man haft genom livet får ju en förklaring nu, både till dig själv men också dina vänner och framtida arbetsplats. Det är viktigt att du inte tappar tron på dig själv. Är du aktiv inom någon slags sport eller någon annan aktivitet? Om inte, hitta något som du intresserar dig för och sök efter grupper som gillar samma sak. Det kommer öka ditt självförtroende!

jag pluggar just nu till arbetsterapeut just för att jag vill hjälpa andra på samma sätt som jag har blivit hjälpt. Dags att ge tillbaka känner jag. Det är svårt ibland, särskilt vid motgångar men snälla låt inte ett ord, ett papper eller vad vi nu kan kolla det här för, sänka dig till marken! Du ÄR inte din diagnos, du är DU fortfarande!
Free mind
Svara
 

 

cron