blir så trött på att

Hej !
Vet ej om detta är rätt ställe att skriva på men jag har alltid sen början av 8an varit väldigt kontrollerande när de gäller min vikt och har alltid haft en pappa som tjatar på mig när de gäller träning att bara minsta lilla ¨fett¨kanske syns på magen när jag inte sitter rak i ryggen att jag bör börja träna.
Jag har hållt på med olika slags sporter hela min uppväxt, men mest fotboll, sen jag fick en skada i början på sportlovet i 6an som jag lär bära mig mig resten av livet och kommer inte kunna träna till 100%.
Men det jag ville komma fram till är att jag VILL VERKLIGEN HA HJÄLP, vill bara skrika rätt ut för jag har fått sådan sjuk fixering när det gäller min vikt sen jag började gymnasiet och blir otroligt deprimerad när jag inte ser något resultat. Min fixering är att jag vill gå upp i vikt och det har jag även sagt till mina föräldrar men de säger det gamla vanliga som ¨du är fin som du är¨.
Men de här påverkar mig bara mer och mer känner jag och ställa mig på vågen kan förstöra en hel dag för mig om jag inte ser att jag har gått upp något i vikt.
Jag är 169cm, snart 19år och väger bara 49kg.. Jag skriker efter hjälp inombords men för feg för att säga något.. och det känns som om för att man ska få någon hjälp här i världen så måste jag gå och bli anorektiker och sluta äta helt.
Jag har innan gått hos barn- och ungdomshälsan pga relationer i familjen och för självskadebeteende men fick aldrig någon riktig hjälp med min hälsa.
Det ända jag tänker på är vikten.. Jag blir äcklad av mig själv. JAG VILL SÅ GÄRNA GÅ UPP I VIKT ATT DE HAR BLIVIT EN GROV FIXERING, och påverkar min vardag.
 Låst
 

 

cron