Artikel: Panikattack – extrem ångest

En panikattack, panikångest, är extrem ångest under en kort period. Många som får panikångest blir väldigt rädda, men kom ihåg att det inte är farligt på något sätt. Panikångest går över efter en stund – så försök att ta det lugnt och andas. Läs hela artikeln
 Svara
Abc
Gäst

Panikattack

Jag har haft en panikattack en gång och det var fruktansvärt och jag trodde att jag skulle dö och jag svimmade?
Svara
liza
Gäst

Helvetet på jorden.

Har haft och har panikångest och GAD i ca 25 år nu.
Terapi, ssri, sömn, motion inget hjälper.
Svimmar ofta under en PÅ attack, kan vara sängliggande i en vecka efter attacker ha varit ute och haft en attack offentligt. Ovärdigt, inget liv och läkare förstår inte.
Svara
Jenny Född 2000
Gäst

Jag fick min första panikattack för någon dag sen, det är vad läkarna säger så...

Som sagt jag fick min första panikattack för några dagar sedan och jag är så rädd över att det ska hända igen... Min mamma och pappa är så irriterande för dom ifrågasätter massa saker jag gör som säkert inte ens har med saken att göra. Jag vet att dom bara menar väl men varje gång dom drar upp något så mår jag bara dåligt och blir rädd över att det ska hända igen... Mamma ger mig massa råd vilket är bra, hon är bra på att känna igen sina panikattacker och hon verka veta hur man hanterar dom så hon hjälper mig på något sett iallafall. Min fråga är bara (om någon kan svara på den ens), kan man dö av en panikattack? för nu när jag fick min första så fick jag koldioxidförgiftning och jag började krampa (även tappa känsel i kroppen) och jag fick väldigt mycket ryck i kroppen som om det blev en kortslutning. jag bara undrar om det är någon där ute som är erfaren inom området och vet svaret på min fråga.
Svara
Julius
Gäst

Min första

Jag fick min första panik attackför några timmar sedan.och som texten sa så började jag faktist fälla en tår. Jag har gått på narkotika ett tag nu och extrem abstinens plus att jag är en sån person som alltid tänker t.ex. Tänk om jag dog nu och aldrig kommer träffa mina nära å kära igen. Aja det kändes allefall som om jag fick hjärtklappning.Men tror ej jag kommer säga det till varken mamma eller pappa för dem kommer bara att skälla ut mig bara för att jag sa att jag hade en panikattack så jag säger det här så jag får ut det från min kropp
Svara
Frida2002
Gäst

Kan man bli av med panikattackerna?

Hej, jag har haft panikattackerna sedan innan Lucia. Min första var påväg till skolan då jag tappade känseln i armen och fick panik helt enkelt, det kändes som att jag hade världens tjockaste gips runt & det gjorde även lite ont... Den andra panikattacken fick jag i skolan på en lektion och där hände samma sak med precis samma arm, vänster arm, och jag trodde att jag skulle svimma för jag visste inte hur jag skulle ta mig hem pga detta. Min tredje och senaste attack var igår på min födelsedag... Så hände samma sak igen med samma arm osv men jag mår även dåligt och får ont i huvudet under dessa attacker. Jag börjar bli sjukt trött på detta, för jag måste hela tiden anpassa mig till detta och kan inte göra saker som jag gjorde innan... Detta påverkar mig enormt & jag vill bara att detta ska sluta... Finns det något sätt som gör att man kan bli av med detta på egen hand? Går redan hos skolans kurator men upplever attackerna ändå...
Svara
F
Gäst

Det värsta någonsin

Jag är inte helt säker ifall det var en panikattack men det kändes som det.
Hela min kropp började skaka, jag fick ingen luft, tårarna bara rann och rann och jag ville bara skrika rakt ut. Det värsta var nog nästan att jag inte hade en aning om varför.
Finns det alltid en anledning eller kan det bara komma?
Svara
Frida2001
Gäst

Vad ska jag göra?

Det hände igår den första panikattacken (om det nu var en panik attack)
jag blev så rädd och jag skulle åka hemifrån och träffa mina gudföräldrar när det hände. Precis när jag sminkade mig började mina händer skaka och jag fick panik för jag fick inte på maskaran på fransarna det kom på min näsa hela tiden. Mitt hjärta kände jag i öronen och handen. Jag får svimanfall ofta men har aldrig någonsin svimmat och jag har astma sedan jag var liten då jag fick RS-viruset, kan det ha något med det at göra? och mitt liv är riktigt rörigt!
Svara
Användare

Svar: Det värsta någonsin

Jag är inte helt säker ifall det var en panikattack men det kändes som det.
Hela min kropp började skaka, jag fick ingen luft, tårarna bara rann och rann och jag ville bara skrika rakt ut. Det värsta var nog nästan att jag inte hade en aning om varför.
Finns det alltid en anledning eller kan det bara komma?
Jag fick min första panikattack för över 20 år sedan. Hade inte en aning om vad det var. Plötsligt satt jag på marken och kippade efter luft på väg till skolan. Gick då sista året i gymnasiet.
Trodde att jag höll på att bli galen, ingen pratade om panikångest då. Nu vet jag att min första attack utlöstes av stress hemma, stress inför att börja plugga vid universitetet och problem med min dåvarande pojkvän. Under sommarlovet "glömde" jag mina panikattacker.
Umgicks med vänner och reste. Sedan kom de tillbaka under hösten.
Då fick jag kontakt med en underbar psykiatriker som lyssnade och faktiskt to mig på allvar. Tack vare den läkaren kunde jag plugga färdigt, arbeta, leva normalt. Sedan förlorade jag kontakten med den psykiatrikern pga flytt. Då kom panik attackerna tillbaka. Men det är en annan historia.
Det finns hjälp, gå inte med panikångest för länge.
Man kan leva ett normalt liv med rätt verktyg, ev medicin, terapi och tålamod.
Svara

Blixt från klar himmel

Jag har haft ångest så länge jag kan minnas. Var extremt rädd/orolig som barn och grät/skrek som om kniven satt i mig varje kväll/natt. Nu när jag är vuxen (21 år) så har jag fått regelbundna panik/ångestattacker under 1 års tid. Attackerna kommer som en blixt från klar himmel och det börjar med att jag blir yr och illamående sedan kommer domningar/stickningar i mina armar och ben sedan får jag hjärtklappning samt ont i bröstet. Jag får aldrig andningssvårigheter och jag känner mig relativt lugn eller så är jag i chock när det väl händer. Det absolut läskigaste är hjärtklappningen och smärtan i bröstet. När jag fick en attack tidigare idag så tog jag min puls som låg på 201bpm vilket är äckligt högt och detta gör mig extremt orolig så jag tog en benzo för att lugna ner hjärtat och lyckades få ner pulsen till 80bpm efter en timme. Vill egentligen inte ta benzo då jag blir trött, kraftlös och får svårt att andas av dem.

Bör man kontakta läkare om pulsen blir så hög samt att hjärtat håller på att hoppa ut ur bröstkorgen när man får en attack?
Svara
 

 

cron