[Amanda 23år]

45p. på en mild dag.

[Linnea]

Tjej på 19 år fick 30 p. Önska att det fanns nån för framförallt oss tonåringar som man kunde prata med eller få hjälp utav! Det är fan inte normalt att vi som är så unga och har hela livet framför att må så dåligt ....

[Lina]

Hej! Jag vill skriva ett svar till dig och alla andra unga som har kommenterat här. Jag känner sorg och oro över att höra hur dåligt många unga mår idag. Samhället och vi vuxna har på många sätt misslyckats med att ta hand om våra unga. Som ung ska du inte behöva stå ensam och må dåligt och du ska ha vuxna omkring dig som kan se dig och fånga upp dig. Men så fungerar det tyvärr många gånger inte. Det kan tyckas fel och orättvist, men så ser ändå verkligheten ut många gånger. Jag vet själv hur det kan kännas att må dåligt och hopplöst. Det jag önskat då är att någon omkring mig funnits där och räckt ut en hand. Men så har det inte alltid sett ut. Då har jag fått försöka hitta den styrka jag ändå har inombords - om det så bara är lite grann - och försöka hjälpa mig själv genom att själv söka efter hjälp. I vårt samhälle upplever många att det är fel och skamfyllt att må dåligt, vilket gör att det också kan kännas svårt och skamfyllt att ta hjälp. Men det är inte fel att må dåligt och det är viktigt att försöka göra allt vad du kan för att hitta styrkan att ta hjälp och att komma ur den negativa spiralen. Har du ingen i familjen eller vän att ta hjälp av så vänd dig till kuratorn, en ungdomsmottagning eller Barn- och ungdomspsykiatrin. Det finns också självhjälpsgrupper, t ex denna http://www.rus-riks.se/sjalvhjalpsgrupper.asp
Lycka till och ge inte upp!

[Tjej 23 år]

Den här känslan, det är ingen annan i hela världen som kan förstå den än vi som känner den. Jag kan inte göra nånting längre.. Har brutit ihop på hallgolvet i fullständig panik ångest gråtattack tills jag nästan svimmat påväg ut, inget annat o göra än att ta snöra av sig skorna igen o gå o lägga sig.. Jag slutar snart försöka "leva ett normalt liv" för jag mår bara ännu sämre efteråt om jag ens kommer iväg. Allt fakeande att man mår bra. Jag skämms över att jag mår såhär skulle aldrig förmå mig att söka vård för bara tanken o sitta o "sälja in min sjukdom" till nån som inte fattar gör mig illamående!! Önskar mig död varje kväll jag går o lägger mig.

[Tjej 18]

Åh vad jag känner äckligt likadant...

[15-årig tjej]

För ett år sedan hade jag en STOR depression. Det var nästan så att jag höll på att ta mitt liv och ingen verkligen ingen fattade hur jag kände mig. Jag höll mina känslor för mig själv. Mina kompisar förstod tillslut när jag bröt ihop helt random på en lektion. De ville att jag skulle gå och prata med kuraton. Dock så ville jag inte det eftersom jag dels inte litar på hen och dels så tänkte jag att det aldrig skulle bli bättre. Tillslut gick jag till en ungdomsmottagning för en anledning som jag inte kommer ihåg. Men efter 2 samtal började det att lätta lite och jag kände att det gick åt det rätta hållet. Nu efter 1 år går jag fortfarande dit för att motverka min depression, det går åt det bättre, men jag har inte ens blivit dubbelt så bra. Det återstår fortfarande 80% av den förjävliga depressionen. Men jag bara hoppas en smula att det kommer bli bättre. Därför vädjar jag till er andra att gå och prata med någon som du inte känner. Kanske på en ungdomsmottagning eller något annat (jag vet inte vart man kan prata när man är äldre). Jag hoppas verkligen att det hälper er alla!!

[g]

23 år kille, 14 poäng, gillar inte någonting, vill inte ha någonting, har inga mål, bara lever framåt utan någon större anledning. Jaa... jag skulle ge mig stor depression, men om "random" enkät tycker att det är lätt... kanske :D fukit

[15 årig tjej]

35 poäng. Det finns inte mycket jag kan säga. jag känner ingen ting. jag känner mig bara dålig, och att jag vill ta självmord att allt skulle bli så lättare då

[..]

29 poäng, tror att jag är deprimerad men vet inte vad jag ska göra åt det. Känner mig väldigt ensam och ser ner på mig själv.. Är 17 år och provade gå till kuratorn i skolan men det kändes dumt så jag slutade. Mådde bättre ett tag efter jag pratat med henne men nu går det neråt igen, jag straffar mig själv för att jag är jag och jag förtjänar det... Var kan man få hjälp? Känner alla såhär?

[Ebba]

Hej. Gå till kuratorn igen. Det var det bästa jag gjort! Jag förstår känslan av att det känns dumt och konstigt, men det är en tröskel du behöver traska över. Speciellt eftersom du skriver att det har känts bra!
Lycka till