Användare

Vad ska jag göra :(

Hej. Jag är 19 år och har sen jag kan minnas alltid varit nedstämd. Jag har vad jag tror iallafall då och då hamnat i depressioner.
När det är som värst vilket det är nu så äter jag inte, sover mycket sämre. Jag har ingen livsglädje och känner att det kan lika gärna ta slut här. Jag går runt med ångest och oro hela tiden. Jag inbillar mig att min pojkvän inte tycker om mig och jag tänker alldeles för mycket vilket sabbar förhållandet.
Jag kan inte tänka på något annat än negativa tankar och min känsla i kroppen. Vet någon vad jag ska göra eller vad som är fel på mig :( :???:
 Svara
Användare

Svar: Vad ska jag göra :(

Mitt råd är att du bestämmer dig att inte känna så om du är lessen låg deppig tvinga bort det och låssas och lura dig själv att du är glad och lycklig. Det funkar se dig själv som den bästa i världen och det är du du är bäst. En sak vi glömmer som människa är att du själv faktist bestämmer hur du mår psykiskt om du inte vill vara deppig och låg var inte det. Höj dina axlar jag menar fysiskt att du ska ha en stolt ställning titta aldrig ner när du går nej se rakt fram stolt. Och le nynna sjung. En sak till varför ta illa up. Lyssna jag gör så här om min man är sur UFF du gjorde inte det bl.a. Bl.a. Bl.a. Eller nåt negativt vet du vad jag gör jag ler och säger ooh jaha ja men då så och jag ler tänker på det nästa gång sen svischar jag glatt iväg . Jag ser livet som att bara jag an göra mig själv glad jag själv kan se till att jag ler och känner lycka. Det tog ett tag att få till det men det funkar. Lite virrigt jag vet . Du gör detta frivilligt mot dig själv sluta. Skratta le och njut det är inte svårare än så
Svara
Användare

Svar: Svar: Vad ska jag göra :(

Mitt råd är att du bestämmer dig att inte känna så om du är lessen låg deppig tvinga bort det och låssas och lura dig själv att du är glad och lycklig. Det funkar se dig själv som den bästa i världen och det är du du är bäst. En sak vi glömmer som människa är att du själv faktist bestämmer hur du mår psykiskt om du inte vill vara deppig och låg var inte det. Höj dina axlar jag menar fysiskt att du ska ha en stolt ställning titta aldrig ner när du går nej se rakt fram stolt. Och le nynna sjung. En sak till varför ta illa up. Lyssna jag gör så här om min man är sur UFF du gjorde inte det bl.a. Bl.a. Bl.a. Eller nåt negativt vet du vad jag gör jag ler och säger ooh jaha ja men då så och jag ler tänker på det nästa gång sen svischar jag glatt iväg . Jag ser livet som att bara jag an göra mig själv glad jag själv kan se till att jag ler och känner lycka. Det tog ett tag att få till det men det funkar. Lite virrigt jag vet . Du gör detta frivilligt mot dig själv sluta. Skratta le och njut det är inte svårare än så
Alla som någon gång varit deprimerade vet att det inte är något man "bestämmer sig" för att inte vara. Depression är inget val, ingen gör det frivilligt mot sig själv. Att ignorera sin sjukdom för att man frivilligt ha valt den kan vara något av det mest ignoranta jag hört. Att säga något sådant är en skam mot alla som någon gång velat ta livet av sig, eller legat sömnlös på grund av ångest, eller gråtit tills det inte funnits något kvar i en, eller något annat som depression kan göra mot en. Depression är inget man ignorerar, det är inget som går över för att man "ser stolt ut" eller ler, och det är verkligen inte något man själv väljer.
Svara
Användare

Svar: Vad ska jag göra :(

Som Maskrosbarn säger, depression är inte något man väljer. Alltså kan detta inte väljas bort hur som helst. Mitt råd i första hand är att prata med någon du känner tillit till. Detta kan vara vem som helst, någon familjemedlem, en vän, kurator på skolan etc. Om du känner att detta inte går eller inte räcker till så tycker jag du ska vända dig till vårdcentralen. Jag har själv fått hjälp där med min depression med medicin och sjukskrivning och även erbjudits psykologkontakt. Det kan kännas skrämmande men är verkligen till bra hjälp. Om läkaren du träffar inte vill hjälpa dig (för sånt händer) så kräv att få träffa en annan läkare eller få remiss till en annan instans. Tyvärr kan det krävas mycket energi av en själv för att få rätt hjälp men ge inte upp. Försök ha någon med dig som kan stötta dig och tala för dig om det behövs. Främst av allt, skäms inte för hur du känner. Du har inte valt detta och det kan hjälpas. Hoppas allt löser sig för dig
Svara
 

 

cron