Ny Användare

Vad ska jag göra

Detta kommer se väldigt förvirrat ut. Första gången jag lyckats skriv ner något. orkar heller inte ren skriva det.
Jag är trött på att alltid bygga upp ett mål ett mål jag aldrig lär nå. En sann lycka inifrån. Att dö skulle inte heller hjälpa, då får jag aldrig se om DET kommer. Det vi alla strävar efter. jag tror alltid att om jag bara tar mig dit. till den dagen eller tills de kommer whatever really. men när den kommer som de så många gånger. så blir jag aldrig lycklig.

kan inte lev i mitt huvud. Mitt huvud hänger inte med längre. jag är här fysiskt, min kropp är här och med. jag svarar och jag skrattar och jag gråter. egentligen är jag inte där alls psykiskt. jag är inte närvarande. jag är aldrig närvarande längre. Berusningen för det fysiska och psykiska samman men bara för en kort stund. Jag är bara för förvånad för att känna det. efteråt. "Är de något som fattas, är de något som är dåligt?" frågar alla. Nej de är de inte. fan allt är bra egentligen. men allt bra är skit. jag bara väntar hela tiden på att de tunga ska försvinna. de försvinner aldrig.

Detta är vad jag hör i mitt huvud konstant dessa tankar, dessa ord bara snurrar i mitt huvud hela tiden. vad ska jag göra. Jag borde skärpa mig. "De är tonårtankar de går över" Det går över. det går inte över. har väntat har varit tyst. har stått i ledet. han lyssnat. gjort som ni sagt. De är värre än innan. alltid.
Är rädd att säga till någon att detta är vad jag tänker, mycket kan hända. jag kanske inte tas på allvar för jag verkar så glad. Jag blir skrattad åt. Jag blir ännu en gång "du är bara tonåring de går över" men värst av allt. dem sätter mig på medicinering. de gör mig handklovar, handklovar mot tankar mot att känna. men vad ska jag annars göra.
så här kan jag inte längre leva.
självmordstankar är dagligen. har lärt mig att skratta åt dem. Känns inte lönt.


"Är trött på att vänta.
Är trött på att ständigt stå i den oändliga kön.
Är trött på att bli ner tystad, förlöjligad och inrättad i ledet.
Inrättad i ett led format av samhället. samhället gillar oss inte. gillar inte dig. gillar inte mig.Inte heller gillar någon egentligen samhället.
Ändå låter vi de rulla på som de gör. vi låter oss bli övervakade, vi låter oss vi avlyssnade, vi låter oss bli nertystade och sparkade på. varför känner många av oss mer paranoida än beskyddade när vi ser en polisbil. vi vet att dem kan göra vad dem vill, du kan inte stå i mot du kan inte bevisa."



Jag står i den oändliga kön, man blir glad när man kommer fram ett steg men de man inte vet är att kön är en cirkel formad av samhället. vad ska jag göra? vill lägga till att jag har de bra hemma bra med pengar och går fortfarande i gymnasiet.
 Låst

Det låter som en hel del tankar snurrar i ditt huvud och du verkar inte ha det så lätt.
Utifrån det du skriver utgår jag ifrån att du är i tonåren och ibland kan det vara vanligt i tonåren att man har en hel del att ta itu med. Det är många tankar och ännu fler känslor som är i omlopp. Man ska både lära känna sig själv, skapa en identitet och även bekanta sig med världen i den snabba takt allt går.
Jag skulle rekommendera dig att prata med någon. Det vill säga att ha samtalskontakt med någon professionell person, kurator/psykolog på skolan, BUP eller privat samtalskontakt. Det kan hjälpa dig att samla ihop dina tankar och sortera dem. Enbart medicinering kanske inte hjälper i ditt fall, utan behöver ha någon som kan vara din "bollplank".
Om dina självmordstankar finns kvar, vill jag starkt rekommendera dig att ta professionell hjälp.
Du ska tas på allvar för alla dina känslor oavsett om du är glad eller inte. Hon behöver att bli lyssnad på!
Lycka till och ge inte upp!
Svara
Ny Användare

finns
Svara