Vård eller inte?

Hej!
Jag är 23 år och lider av depression samt ångest.
I jan15 var jag en släng inne på psykavdelning i Lund. Efter det fick jag en vårdkontakt i Skåne som sade att de skulle utreda mig för borderline. I somras flyttade jag till Gbg, innan de hann göra den, och jag fick remiss till psykmottagning här.

Min nya vårdkontakt sade direkt att jag inte har borderline enligt henne och att jag inte behövde utredas. Hon har hela hösten hänvisat mig till mottagning Unga Vuxna här i Gbg. Så när de äntligen inte hade remiss-stopp där längre, hörde jag av mig dit men på Unga Vuxna tyckte de inte att jag hörde hemma hos dem heller.

Då är mina alternativ som följer:

Jag fortsätter samtala med nuvarande vårdkontakt, som jag med tiden kommit att fullkomligt tappa förtroendet för.

Jag fortsätter i vården men ber om en ny vårdkontakt och börjar om hela processen med att lära känna en person och gå igenom alla problem från början utan visshet om att det faktiskt blir bättre.

Jag ger upp på vården och försöker klara det själv. På sistone har jag känt att krånglet med vården gör mig mer depressiv än något annat i min vardag och jag vet inte om jag tycker att det är värt det.

Så, för att summera; vård eller inte, det är frågan!
Ska man fortsätta i ångest av att ständigt slussas runt, eller ge upp med risken att bli helt ensam?

Kram!
 Svara
Användare

Svar: Vård eller inte?

Hej,
Jag tycker du ska fortsätta att försöka få dom att förstå.. tyvärr vet jag att psykvården i Gbg är faktiskt i väldigt många fall värdelös..
Men det finns vissa stjärnor, det gäller bara att försöka hitta till just den..
Som i vissa fall kan vara svårt... och när man mår dåligt är det väldigt svårt att ta det negativa som kommer med att man "slussas runt"...
Vill inte sockerströ ngt det kommer bli tufft men väl värt det i slutändan...
Och om du inte orkar själv så får du jättegärna skälla av dig eller bara prata med mig :)
Lever själv med Depp o ångest, så förstår en del :)
Kram på dig!
Svara
 

 

cron