Ny Användare

Min kille är deprimerad och kväver mig

Jag är en tjej som är tillsammans med min kille sen 10 månader tillbaka. Jag är 25 år och han 29 år. Vi är förälskade. Men de senaste 2 månaderna så har han fått panikattacker, han har rasar ner i vikt, han har inte kunnat sova på nätterna och gråter flera gånger om dagen.

Han säger att de beror på att han inte trivs på jobbet. Eller så säger han att han saknar mig fast än jag är hemma. Han vill se mig jämt, kramas och ha sex helatiden.

Nu i jul så åkte vi till mina föräldrar som bor några mil bort så hade vi det otroligt trevligt. Men han skulle åka hem 4 dagar tidigare än mig... Och då kom hans panikångest och han sa att han var rädd att han skulle dricka alkohol ensam för att slippa sin ångest.

Han sa att jag är den enda i hans liv som han vill leva för. Att jag är hans livs kärlek. Under dem här 4 dagarna så smsar eller ringer han mig och är ledsen så gott som alla gånger. Jag blev arg och sa att han är självisk och suger ut all min lycka och glädje ur min kropp. Sedan sa jag att han förstör vårat förhållande.

Jag kunde ha struntat i att svara alla sms och samtal. Men han får mig att känna skuld och att jag är en dålig flickvän.

Jag är en person som behöver utrymme till att vara själv. Medan han är helt tvärtom! Han vill alltid komma in när jag sminkar mig eller badar exempelvis. Jag blir arg eftersom att jag har talat om att jag vill vara själv. Det känns som att han äger min kropp mer än jag själv. Jag känner mig ständigt blottad och samtidigt i detta ska jag trösta honom.

Vad ska jag göra?
 Svara
Gäst
Gäst

En dålig flickvän tror jag inte att du är.

En dålig flickvän tror jag inte att du är. Får han ångest av att vara själv? Eller behöver han ha koll på vad du gör hela tiden? Ångesten kan styra utan att man själv vill det. Av egna erfarenheter. Nu vet ja inte mer än det du har skrivit men det låter som ett självdestruktivt förhållande just nu. Ett enkelt svar är ju att han behöver prata med en psykolog för det verkar ju som att du börjar tröttna lite. Vill han absolut inte söka hjälp och det blir värre kanske du borde fundera på om du klarar av en sån person. Alla gör inte dt och det är inget fel om dt skulle vara så. Du måste tänka på din egen hälsa annars riskerar du att själv dras med.
Svara
Gäst
Gäst

Hade jag varit i dina skor...

Hade jag varit i dina skor hade jag begärt att han söker hjälp. Att han börjar ta tag i sitt liv.
Är jobbet skit.? Byt jobb. Inte lätt alla gånger att hitta jobb. Men van trivs man på arbetet så behöver man verkligen göra något åt det. Det utgör ju trots allt ca 1/3 av livet. Gå ner i lön kanske för att testa nått helt annat etc.

Man kan inte leva sitt liv genom en annan människa. Delvis lägga sitt liv i någon annans händer.
Det är inte rättvist mot någon i relationen.
En bra relation ska båda individerna ge varandra bra energi. Ena individen kan inte enbart suga ur och inte ge tillbaks. Man behöver ha en balans och för att få denna balansen så behöver han komma till rätsida med sina problem för att sedan börja ge tillbaks en bra energi.

Mina tankar och idéer. Hoppas det löser sig.
Svara
 

 

cron