Ny Användare

Klarar snart inte mer

Hej
Jag är 16 år och under det senaste året har jag varit inne i en djup depression. Jag går första året på gymnasiet men min depression har gjort att jag har haft svårt att ta mig till skolan stora delar av detta skolår. Jag har gått upp väldigt mycket i vikt vilket har lett till ett väldigt dåligt självförtroende. Förut älskade jag att träna men nu tränar jag inte alls, jag umgicks hela tiden med mina bästa vänner men på grund av att vi nu går i olika skolor hinner vi inte ses lika ofta. Jag har vänner i min nya skola och klass men det är inte samma villkorslösa vänskap som med de andra.

Ibland kan jag ha en-två ¨bra¨ veckor då jag inte mår dåligt men mestadels suger allt. Jag har varit på ungdomsmottagning och pratat med en psykolog där men känner att det är för jobbigt att ens ta sig dit även om mamma hjälper mig. De gånger jag varit hos honom har han sagt att jag borde ta kontakt med en läkare och få antidepp, och det känner jag att jag verkligen vill om det skulle göra detta bättre. Jag skulle vilja bli lite mer insatt om medicinerna, vad heter de vanligaste att ta om man är deprimerad?

Jag vet att jag borde börja träna igen och vara bättre på att gå till skolan men det är som en låsning och jag kan verkligen inte göra det. Jag känner mig så patetisk och misslyckad. Jag klarar knappt av att höra av mig till mina vänner.

Jag skulle gärna vilja höra alla möjliga tips för att komma ur detta mörker, om det blir värre är jag inte säker på om jag klarar av att vara kvar längre.

Kram Fiona
 Svara
Gäst
Gäst

Prata med någon

Hej Fiona
En av dom viktigaste sakerna är att ha någon att prata med. Kunna anförtro sig till och känna sig bekväm och inte bli dömd när man pratar problem, känslor etc. Det har tagit mig 27 år att inse detta. Gör inte samma misstag!!! Våga lita på människor.

Psykolog har funkat bra för mig för jag känner att man har ett boll plank att växla ideer och tankar med. Försöka få en förståelse varför man känner och tänker på ett visst sätt. Ju ärligare man är mot psykologen ju bättre kan han/hon hjälpa en att komma till rätta med problemen. Men det gäller att man även här har en bra "connection" med psykologen så man vågar öppnar upp sig. Annars ber man att få en annan.

Fundera själv över vad det är som känns jobbigt. Kan du själv göra några ändringar? Ta bort sånt som ger dig negativ energi och tillsätt sånt som ger dig positiv energi. Kan du testa några nya hoppies? Försök tänka positivt. Som du skriver att du knappt träffar dina gamla kompisar längre. Fokusera på när ni ska träffats och uppskatta tillfället när ni ses istället för att på att ni ses för lite.

Sätt upp mål. Ha saker att se fram i mot. Allt från små saker till större saker.

Sov och ät rejält!! Det är något som påverkar både själen och kroppen grymt mycket.

Träningen är bara att köra igång med. Hur jobbigt det är så är det bara köra på, motion är bra för både kropp och knopp.

Antidepressiva tabletter har jag ingen erfarenhet av. Så där kan jag inte hjälpa dig. Se till och kolla upp biverkningar tillsammans med dina föräldrar och läkare innan du testar dem.

Hur som är det upp till dig själv att sätta ner foten och säga till dig själv att jag är trött på att må dåligt det är dags att ta tag i problemen. " Jag ska göra allt för att bli bättre". Inget kommer lösas sig av sig själv. Ingen annan än du själv som kan ändra ditt tanke sätt man kan enbart få hjälp i form av stöttning av nära och kära samt hjälp med "verktygen" att må bättre.
Svara
Gäst
Gäst

Förstår och känner med dig!

Hej Fiona!

Jag förstår hur du känner det och känner verkligen med dig !

Jag är nu 36 år och har kämpat mot depressioner till och från sedan tonåren. När jag började må psykiskt dåligt i tonåren blev min familj orolig för vad utomstående skulle tycka etc. Jag kommer från en familj där det är livsviktigt att allt ser så bra ut på ytan. Förmodligen på grund av detta vägrade, framförallt min mamma , att låta mig prova antideppressiva. Detta är något jag idag beklagar djupt, eftersom jag vet att de verkligen kan göra skillnad! Jag började äta dem som tjugoåring (Cithalopram) och har ätit dem sedan dess. Dessa gör att jag fungerar relativt bra i vardagen , även om det går upp och ned.

Mitt råd till dig är att våga prova antidepressiva i form av Cithalopram !

Det finns gränser för hur länge man ska gå och må dåligt ! Prova gärna psykolog kontakt också. MEN det kan vara så att du inte orkar med att gå till en psykolog i nuläget och då behöver du en liten "push" i rätt riktning och lite mer energi , vilket anti depressiva kan ge dig !

Många Kramar!
Svara
Gäst
Gäst

Hej igen Fiona!

Inser nu när jag läste mitt svar till dig att det kanske inte låter så upplyftande att jag ätit antidepressiva så pass länge. Så behöver det inte bli för dig ! Antidepressiva av den typ jag rekommenderar, sk SSRI, har relativt få biverkningar och har funnits under lång tid . De är ej beroende framkallande på samma sätt som exempelvis Lyrica och bensodiazepiner. Håll dig borta från speciellt lyrica!

Anledningen till varför jag önskar att jag börjat äta SSRI tidigare är pga att min tonår blev ett helvete, orkade till slut inte alls träffa kompisar och isolerade mig. Detta hade förmodligen inte hänt om jag fått pröva SSRI tidigare . Jag inbillar mig även att jag mått bättre idag , dvs om min tonår inte varit fullt så hemsk..

Hoppas du förstår vad jag försöker förmedla. Jag är sjuksköterska och har även ganska bra koll på läkemedel och biverkningar , så bolla gärna med mig om du undrar nåt mer!

Och kom ihåg , du är inte ensam om att må dåligt !
Kram
Svara