levt i en depression flera år och har tagit alkohol som en utväg för att bara glömma och mått bättre för studen.
la i mig själv på avgiftning för att få ut allt ur kroppen.
men det tråka är att man vart ju klassad på en alkoholisera ung person utav vissa personer bara för att man la in sig själv.
av mina nära vänner har jag alltid fått stöd men från en viss sida av släkten det alltid vart negativt. (min mamma förstår men min pappa förstår inte hur man kan må dåligt)
mår ju bättre i dagens läge än vad jag har gjort dom senaste åren men folk förstår sig fortfarande inte på en.. min pappa orkar jag inte ens prata med för att vågar inte erkänna att en son är deprimerad..