Artikel: Hjälp nu!

"Du är inte ensam. Ungefär varannan kvinna och var fjärde man drabbas någon gång under sitt liv av depression. Det finns bra hjälp att få." Läs hela artikeln
 Svara
Benny Magnusson
Gäst

ÅNGEST!!!! Jag kan inte hantera min svartsjuka! HJÄLP!!!!

Jag är mitt uppe i en separation som, liksom dom flesta har varit avsiktad att bli så bra som möjligt för våra barns och våran skull. En bit in i äventyret när vi båda har varit dåliga på att få saker gjorda inför en försäljning av huset förstog jag att min dåvarande bästis hade haft kontakt med(vad jag vet) två killar på nätet. Jag fastnade i svartsjukan( som jag nu kallar mit SvartsjukeTroll=ST) Jag har kommit underfund med att jag alltid haft en,vad jag nu fattat, fruktansvärd skräck för att skämmas.föreställ er den gången som ni stog i skolan och ni såg fler människor som skrattade/ hånade er, hur magen drar ihop sig och du bara vill ha en superkraft som kan få er att sjunka genom jorden.
Dit har jag blivit transporterad nu. Jag kan inte hantera dom svartsjuka och sårade känslor jag har nu. Jag har betett mig som en svartsjuk idiot för att få henne att förstå mig( vilket jag vet att det inte kommer funka men jag gör det ändå), gjort alla dumma saker som ett tragisk ex föreväntas göra och man tycker är så tragiskt har jag gjort! Jag har försökt att tala med min sambo om det men hon vill inte lyssna på mig utan hävdar återigen att jag egentligen inte har med vad hon gör att göra.
Jag förstår henne och vill kunna ge henne det utrymmet men jag mår apdåligt! Honhar sagt att det är upp till mig att ta itu med min svartsjuka, hon orkar inte ställa upp längre, (hon har ofta sagt till mig att jag behöver skaffa lite självförtroende)och jag förstår henne, jag har belastat henne i många år. Jag har sökt hjälp hos alla tänkbara psykologer, psykiatriker, intensivvårder mindfulnesskurser, kbt, pdt, aa, vårdcentralen men inte hittat ur mitt självförakt. Jag vet att det är mitt fel att jag inte försöker tillräckligt. Kan någonhjälpa mig? Jag vill inte vara ett typiskt ex!
Svara
Ahsan Odreeks
Gäst

Jag vill ha en hjälp

Jag vill ha en hjälp för att hittar passar Klinik för psykiatri pgv jag har svårt symptom för depression.
Jag ser allt i svart och kan inte se någon ljusning. Det känns som att jag är en alltigenom dålig människa och som om jag aldrig kommer få någon förlåtelse för det hemska jag gjort.
Jag tycker ofta att det vore skönt om jag var död, och trots att jag egentligen inte önskar det kan självmord ibland kännas som en möjlig utväg.
Jag sover minst två timmar mindre per natt än normalt. Jag vaknar ofta under natten, trots att jag inte blir störd
Svara
Sandra K
Gäst

Hur länge ska man stå ut

Är en tjej på 24 år, med diagnosen reumatism och fibromyalgi. Hur länge ska man egentligen behöva kämpa innan det inte finns någon kraft kvar, jag har kämpat med min reumatism och fibromyalgi i snart 5 år, har gjort två käkleds operationer och det har inte gjort mycket skillnad, går med ständig smärta i kroppen och försöker börja mitt liv, men snart ger jag upp reumatism läkaren har testat olika antiinflammatoriska mediciner men dem hjälper inte och dem som har bäst effekt tål inte min kropp, så vad fan ska man göra, är inte rädd för själva döden bara smärtan som leder fram till döden, döden känns som det skulle vara en lång sömn som man aldrig vaknar upp ifrån och vad är evighetssömn gem fört med resten av livet med smärta, min familj förstår inte hur jag känner, min mamma har samma diagnos så hon förstår till viss del men hon kämpar med sina egna besvär, och pappa och syrran bara tycker att man gnäller för mycket. så någon som har ett bra råd att ge varför man ska kämpa vidare??
Svara
wilma
Gäst

deprimation

Hej, jag skulle vela veta vad jag ska göra för att det är såhär jag har deprimation men vågar aldrig visa det för mina föräldrar men jag vill ändå ha hjälp! vad ska jag göra
Svara
Ai
Gäst

Är jag lat?

Jag tror jag har depression. Jag har aldrig varit hos en läkare för det men alla symptomen stämmer. Jag tror jag haft det i nån månad nu och det har skapat problem för min skolgång. Jag har allt oftare stannat hemma från skolan och inte ems gått upp och duscha eller göra något annat. Mina föräldrar har märkt detta och när jag berättade att jag hade depression så trodde dom att det bara var en bortförklaring för att slippa gå i skolan. Jag har sälla missat en skoldag tills nu och jag har ganska bra betyg i alla ämnena. Men nu så känns allting så meningslöst. Ibland så börjar jag tro på vad mina föräldrar säger. Jag kanske bara är lat och skolkar för ingenting...
Svara
makke
Gäst

depression, panikångest attacker.

Jag har länge känt att jag inte kan lita eller tro på mig själv, jag kan inte vara bekväm i mig själv.
Jag har bristningar över hela kroppen, jag har diskbråck och andra rygg/ljumsk problem.. jag är bara 24år...
Jag började ett nytt jobb och träffade en fantastisk tjej som verkligen visade intresse för mig. Vi började umgås och det har slutat med att vi umgåtts tillsammans nästan varje dag i snart 5 månader. Jag är jätte kär i denna personen och jag öppnade upp mig helt och berättade för henne om allt, om hur mycket jag tycker om henne och vad hon betyder för mig.
Jag trodde jag skulle tycka om mig själv igen och bli accepterad och älskad för jag vet att jag är en bra person. Men inte, istället så vill hon bara vara vänner. Det känns som att mitt självförtroende som jag inte haft sen jag gick i 7e klass försämrades med 100 gånger mer än tidigare.
Jag sitter här och tänker att mitt liv inte räcker till, jag kan inte ta mig nånstans i livet känns det som. Jag gråter mig till sömns varje dag.
När jag vaknar så tar det inte mer än 10 sekunder innan panikångest attackerna kickar in och jag storgråter.
Jag får den känslan i bröstet som att det är något riktigt hemskt och dåligt som ska hända, sen kommer tårarna.. jag kan inte hindra det hur mycket jag än försöker. Det kommer dagar då jag sjukskriver mig för att panikångesten slår för hårt när jag vaknar. När jag väl är på jobb så får jag mina panikångest attacker så fort jag blir själv. Nu när jag sitter här hemma så får jag såna attacker vart 5 minut. När jag umgås med mina vänner så bara sitter jag där, säger ingenting, stirrar in i min mobil. Jag känner ingen glädje alls, ingen motivation till nånting. Jag har för svårt för att prata med någon, förutom denna tjejen då. Jag känner att jag inte kan prata med mina vänner om mina problem eller med min familj. Varje gång jag försöker ringa en läkare om hjälp så lägger jag på direkt när dom svarar. Jag är rädd, jag vill inte bli sedd som en svag människa då folk omkring mig tror jag är stark.
Jag kan trilla ihop på golvet så fort jag blir ensam och bara gråta, hur mycket jag än kämpar emot blir det bara värre.
Jag känner mig som en förlorare, en person som ingen vill vara med, en person som aldrig kan bli älskad. Jag känner mig ful och äcklig.
Svara

Svar: depression, panikångest attacker.

Jag har länge känt att jag inte kan lita eller tro på mig själv, jag kan inte vara bekväm i mig själv.
Jag har bristningar över hela kroppen, jag har diskbråck och andra rygg/ljumsk problem.. jag är bara 24år...
Jag började ett nytt jobb och träffade en fantastisk tjej som verkligen visade intresse för mig. Vi började umgås och det har slutat med att vi umgåtts tillsammans nästan varje dag i snart 5 månader. Jag är jätte kär i denna personen och jag öppnade upp mig helt och berättade för henne om allt, om hur mycket jag tycker om henne och vad hon betyder för mig.
Jag trodde jag skulle tycka om mig själv igen och bli accepterad och älskad för jag vet att jag är en bra person. Men inte, istället så vill hon bara vara vänner. Det känns som att mitt självförtroende som jag inte haft sen jag gick i 7e klass försämrades med 100 gånger mer än tidigare.
Jag sitter här och tänker att mitt liv inte räcker till, jag kan inte ta mig nånstans i livet känns det som. Jag gråter mig till sömns varje dag.
När jag vaknar så tar det inte mer än 10 sekunder innan panikångest attackerna kickar in och jag storgråter.
Jag får den känslan i bröstet som att det är något riktigt hemskt och dåligt som ska hända, sen kommer tårarna.. jag kan inte hindra det hur mycket jag än försöker. Det kommer dagar då jag sjukskriver mig för att panikångesten slår för hårt när jag vaknar. När jag väl är på jobb så får jag mina panikångest attacker så fort jag blir själv. Nu när jag sitter här hemma så får jag såna attacker vart 5 minut. När jag umgås med mina vänner så bara sitter jag där, säger ingenting, stirrar in i min mobil. Jag känner ingen glädje alls, ingen motivation till nånting. Jag har för svårt för att prata med någon, förutom denna tjejen då. Jag känner att jag inte kan prata med mina vänner om mina problem eller med min familj. Varje gång jag försöker ringa en läkare om hjälp så lägger jag på direkt när dom svarar. Jag är rädd, jag vill inte bli sedd som en svag människa då folk omkring mig tror jag är stark.
Jag kan trilla ihop på golvet så fort jag blir ensam och bara gråta, hur mycket jag än kämpar emot blir det bara värre.
Jag känner mig som en förlorare, en person som ingen vill vara med, en person som aldrig kan bli älskad. Jag känner mig ful och äcklig.
Hej Makke!

Till att börja med kan jag säga att jag förstår hur du känner. Jag har också varit i en tyg depression och lidit av panikattacker. Jag hade svårt att sova, det kändes som att jag höll på att upplösas av panik och att jag inte längre hade någon kontroll över någonting.

Men det finns någonting på andra sidan. Om jag kunde ta mig ur det kan du också klara dig. För vi människor är menade att må bra, när vi mår bra så tar vi hand om varandra och allting blir bättre. Så du har bara helt enkelt kommit "ur fas" och din hjärna har börjat tänka lite snett rörande vissa saker.

Hur lycklig du är och hur du mår i livet handlar om vilket perspektiv du har på saker. Egentligen finns det sällan en idé att bli stressad, men har vi kommit in i mönstret att bli stressade över saker kommer vi fortsätta med det. Det är som en dator som man programmerat till "stress" när saker händer och vips så aktiveras "stress" programmet. Mer komplicerat är det inte än så. Våra hjärnor är som en dator, men mycket mer komplicerade.

Så hur ändrar man inställning till saker och till sig själv? Det låter svårt. Speciellt när man är trött, inte har energi, allt suger och vad spelar det ändå för roll?

Det spelar roll. Du har fått ett liv och nu är det ditt jobb att ta dig tillbaka till att må bra igen. Du har mycket att ge till människor omkring dig och till dina medmänniskor. Det är dags att hitta "krigaren" i dig och ta dig tillbaka. Det finns en krigare i oss alla, med kraft som du inte trodde att du hade.

Jag har använt ett verktyg för att hjälpa mig lättare ändra inställning till saker och minska min stress, vilket faktiskt har fungerat. Det fungerar som terapi, fast du inte behöver träffa någon. Ungefär som att du säger till dig själv "jag behöver inte vara stressad" - fast det är någon som säger det åt dig så du slipper hålla på att tänka så mycket. Positiva affirmationen kallas det för.

En kille i USA som forskat mycket kring hjärnan har tagit fram verktygen (det finns många för olika typer av syften). Men den jag använt heter "emotional healing" och det låter ju ganska träffande eller hur? ;)

Här hittar du länken:
http://www.subliminal-shop.com/product/ ... g-aid-2-0/

//Alexander

Lycka till. Du kommer klara det även om det inte känns som det just nu. Jag vet precis var du är.

Vi ses på andra sidan :)
Svara

Svar: Artikel: Hjälp nu!

!!
Svara

Svar: Artikel: Hjälp nu!

(Inlägg så jag får ett mail om du svarat)
Svara
 

 

cron